It’s not our revolution, if we all can’t dance

För oss symboliserar början av 2020-talet ett avgörande ögonblick. I denna tid står vi inför allvarligare hot och utmaningar för våra sociala, politiska och fysiska miljöer. Årtiondet började drastiskt med en världsomspännande pandemi som utmanade vår relation till hälsa, säkerhet, politiska system och varandra. Det återstår fortfarande nio och ett halvt år.

Teknologins snabba utveckling påverkar ständigt våra tankar, beteenden och sätt att umgås och förändrar följaktligen det normala för oss i våra dagliga liv. En mer uppkopplad värld lägger också större vikt på individen. De algoritmer som var menade att förena oss, separerar oss nu. De internationella överenskommelserna som binder oss samman leder oss närmare globala problem och orsakar i sin tur nya samhälleliga konflikter. Medan människor har nya kanaler för att hitta identiteter upplever de samtidigt sin identitet hotad. Växande politisk polarisering lägger mer tonvikt på att förstå effekterna av socialt kapital och ekonomisk bakgrund i en individs liv.

I och med dessa samtidiga förändringar som äger rum på många plan i samhället belyses betydelsen av förmågor, jämlikhet och deltagande. Vi kan inte låta ojämlikheter och försummelse gro då vår värld förvandlas, men blomstringen av jämlikhet och inkludering bör vara central för vår revolution. Historien har inflammerat inhemska och globala obalanser. Vår revolution kommer att arbeta för att radera ålderdomliga ojämlikheter och se till att vår värld rekonstrueras till att blomstra för alla och allas deltagande snarare än för ett fåtal.

Vi, som utexaminerade sociala och politiska sakkunniga, spelar en avgörande roll för att definiera, möta och hantera dessa utmaningar, möjligheter och resultat vi kommer att möta under de kommande åren. Vi är kopplade till att vara medlare och byggare av en ekologiskt och socialt stark värld och detta är vad vi har framför oss när vi lämnar Snellmanias grindar bakom oss.

”Om jag inte kan dansa, är det inte min revolution” blev en känd symbol för anarkister och feministiska rörelser på 1970-talet i USA. Uttalandet var ursprungligen Emma Goldmans som var en modig rysk författare och feminist i början av 1900-talet. Hon deltog aktivt i politiska diskussioner och försvarade jämlikhet, vetenskap och upplysning och påverkade starkt den anarkistiska politiska filosofin i USA under sin tid. Hennes syn på social jämlikhet är fortfarande relevant och hennes arv för många sociala och politiska rörelser är obestridligt. Denna ikoniska mening har varit en inspiration för många sociala rörelser sedan dess och beskriver den attityden till framtiden som vi som promovender 2021 vill bygga under kommande generationer.

Vi vill föra promotionens tema in på 2020-talet genom att utmana alla i statsvetenskapliga fakulteten till att fundera hur vår revolution kunde se ut idag. Hur kan vi förverkliga temat genom egna handlingar och förändra världen så att ingen lämnas utanför. Härmed utmanar vi alla att fundera på vad promotionens tema it’s not our revolution if we all can’t dance betyder för just dig! Även om du är statsvetenskapliga fakultetens alumn, professor emeritus, vår samarbetspart eller promotionsdeltagare önskar vi att du deltar i debatten exempelvis med ett blogg- eller vlogginlägg, en text eller ett konstverk